DON'T SAY YOU DON'T HAVE ENOUGH TIME. YOU HAVE EXACTLY THE SAME NUMBER OF HOURS PER DAY THAT WERE GIVEN TO HELEN KELLER, PASTEUR, MICHAELANGELO, MOTHER THERESA, LEONARDO DA VINCI, THOMAS JEFFERSON AND ALBERT EINSTEIN.
Jag har inte tid. Eller jag har tid, men jag har för mycket saker jag måste se på den tiden. Vilket gör att det saknas tid. Det som tynger mig är att jag har så mycket filmer jag måste se. Serier är bättre, för de kan man portionera ut. En film måste jag se i ett svep. Det är ett helvete att man måste jobba när man har så mycket att se. Dubbelsöndag skulle inte vara fel. Ska försöka ta mig igenom, The American idag. Blir ledsen om jag misslyckas. Bjuder på en bild.
.
THE MOST BEAUTIFUL THING WE CAN EXPERIENCE IS THE MYSTERIOUS. IT IS THE SOURCE OF ALL TRUE ART AND SCIENCE.
Filmen som denna trailer avser har blivit beskriven som "...pretty much flawless." Jag vet i ärlighetens nämn inte om jag hört eller läst någon ge så bra betyg till en film. Jag blir mycket nyfiken på en film när jag läser att någon som jag respekterar anser så om en film. Mycket nyfiken.
I LIKE THE IDEA OF A WRITER BEING HAUNTED BY HIS OWN CREATION, ESPECIALLY IF THE WRITER RESENTS THE WAY THE CHARACTER DEFINES HIM.
"What did Tarzan say when he saw the elephants coming over the hill?" he asks, yawning.
"What?" I'm still giggling, my eyes closed.
"Here comes the elephants over the hill."
"I think I've heard this one before." I'm picturing Dannys' long tan fingers and then, less appealing, where his tan line stops, starts again, the thick unsmiling lips.
"What did Tarzan say when he saw the elephants come over the hill with raincoats on?" he asks.
I finish the wine and set the glass on the nightstand, next to an empty bottle. "What?"
"Here comes the elephants over the hill wearing raincoats." He waits for my response.
"He . . . did?" I ask finally.
"What did Tarzan say when he saw the elephants come over the hill with sunglasses on?"
"I don't think I really want to know this, Danny," I say, my tongue thick, closing my eyes again, things clogged.
"Nothing," Danny says lifelessly. "He didn't recognize them."
DANNY IS LYING UNDER A THIN WHITE SHEET ON MY BED, STARING AT THE TELEVISION. WADDED-UP PIECES OF KLEENEX ARE SCATTERED ON THE FLOOR BY THE SIDE OF THE BED, NEXT TO A DECK OF TAROT CARDS AND AN AVOCADO.
Jag blir uppriktigt förbannad när jag läser böcker, texter, manus eller vad fan som helst när författaren formulerar sig på ett nästan magiskt sätt. Formulerar sig på ett sätt så att det känns som att det inte skulle kunna formuleras på ett annat sätt. Just nu läser jag Bret Easton Ellis bok The Informers, för andra gången. Jag börja denna omläsning på grund av att jag skulle skriva högskoleprovet, och ville få igång mitt engelska läshuvud. Det är när jag läser boken för andra gången, och redan vet vad den går ut på, som jag ser stilistiken extra skarpt. Jag älskar Easton Ellis samtliga böcker, men vad gäller språk och stil tycker håller jag denna högst. Jag älskar att bli hänförd av den olyckligt, ytliga, drogberoende, fruktansvärt rika och solbrända tillvaron hos dessa människor. Jag drömmer om boken. Jag vill att alla läser den här boken. och läs den på dess originalspråk. Det gäller alla Easton Ellis böcker. Det gäller även Chuck Phalaniuk, Cormac McCarthy.
Att jag sen inte är den första att skriva en hyllning till Easton Ellis är en sak. Men att jag läser en novell skriven av Easton Ellis och i den fastnar för en speciell mening. Och att sen moderedaktören på King Magazine tipsar om just den novellen och citerar just den meningen jag fastnade för... Det får mig att bli knäckt. Det var ju jag som skulle tipsa om den. Fan. Väntade för länge. Skriver den ändå.
Det är ju fan så att det skulle kunna ha handlat om MIG. Den handlar om MIG! Novellen kan läsas här.
Att jag sen inte är den första att skriva en hyllning till Easton Ellis är en sak. Men att jag läser en novell skriven av Easton Ellis och i den fastnar för en speciell mening. Och att sen moderedaktören på King Magazine tipsar om just den novellen och citerar just den meningen jag fastnade för... Det får mig att bli knäckt. Det var ju jag som skulle tipsa om den. Fan. Väntade för länge. Skriver den ändå.
"He hated every movie he saw that year. He could barely concentrate on novels. The saddest National songs were all he could listen to."
Det är ju fan så att det skulle kunna ha handlat om MIG. Den handlar om MIG! Novellen kan läsas här.
DID YOU KNOW THERE ARE MORE PEOPLE WITH GENIUS IQ's LIVING IN CHINA THAN THERE ARE PEOPLE OF ANY KIND LIVING IN THE UNITED STATES?
Jag kom precis hem till Bakerstreet efter att ha sett The Social Network. Mark Zuckerberg, Eduardo Saverin, bröderna Winklevoss, Sean Parker, Ben Mezrich, Aaron Sorkin och David Finchers oäkta jävla barn. En bukkake över Jesse Eisenberg och Andrew Garfield, och nio månader senare föddes denna smått fantastiska filmskapelse. De två sistnämnda som spelar rollerna nr 1 och nr 2, bär denna film på sina axlar. Ser nästan inga gränser för deras potential. Efter att ha sett Andrew Garfield i Boy A och The Imaginarium of doctor Parnassus, var jag övertygad att denna man kommer gå mycket långt. Att han sen är med i filmatiseringen av Kazuo Ishiguro's fantastiska bok Never let me go, gör mig än mer övertygad om hans nuvarande och kommande storhet. Att han sen tackar ja, till att spela Spindelmannen är väl kanske en plump i protokollet, men ingen regel utan ett undantag. Eller så är det bara ett sundhetsteckan. Killen gillar para. Sen har vi denna Jesse Eisenberg. Jag känner mig som en vän till honom. Jag har pushat hårt för den mannen. Från The Squid and the whale till The education of Charlie Banks, som jag såg samtidigt som en vän. Inte på samma ställe men vi tittade samtidigt på den. Han hos sig, jag hos mig. Han tyckte då att Eisenbergs prestation i den lämnade mycket att önska. Vänta sa jag. Han är nästa stora. För att tala klarspråk så känner jag mig nästan ensam ansvarig för hans framgång. När Eisenberg sen gjorde Adventureland var han uppe där bland de stora. Och han kommer stanna där.
Jag tycker att filmen var bra. Väldigt bra. Det är ett stycke fascinerande jävla samtidshistoria. Det Sorkin och Fincher gjort ihop, ger mig en känning av att de som säger att alla är goda innerst inne kanske är det. Men det sitter fan långt inne hos de flesta när det luktar grönt. Jag får Bret Easton Ellis-vibbar av stämningen. Vet inte riktigt vad det är som får mig att känna det, antar att det är pengarna, college-miljön och de här människornas vilja att kliva över lik för ett erkännande. För pengar. För att få det som man har rätt till. Det är girighet, hämnd och en evig önskan om erkännande förpackat i ett snyggt paket. I ett svagt filmår var det en välkomnad film. Jag lämnade biografen med förväntningar fyllda och en nyfikenhet på att veta mer om denna historia. Satte mig vid datorn och efter att först loggat in på The Facebook, beställde jag boken The Accidental Billionares.
Jag tycker att filmen var bra. Väldigt bra. Det är ett stycke fascinerande jävla samtidshistoria. Det Sorkin och Fincher gjort ihop, ger mig en känning av att de som säger att alla är goda innerst inne kanske är det. Men det sitter fan långt inne hos de flesta när det luktar grönt. Jag får Bret Easton Ellis-vibbar av stämningen. Vet inte riktigt vad det är som får mig att känna det, antar att det är pengarna, college-miljön och de här människornas vilja att kliva över lik för ett erkännande. För pengar. För att få det som man har rätt till. Det är girighet, hämnd och en evig önskan om erkännande förpackat i ett snyggt paket. I ett svagt filmår var det en välkomnad film. Jag lämnade biografen med förväntningar fyllda och en nyfikenhet på att veta mer om denna historia. Satte mig vid datorn och efter att först loggat in på The Facebook, beställde jag boken The Accidental Billionares.
I DRINK TO STAY WARM, AND TO KILL SELECTED MEMORIES.
I sann informationssamhällesanda, har jag absolut inget att säga men gör det ändå. Jag har drabbats av en aggressiv melankoli. Detta till trots att det mesta talar för att jag fått ett nytt jobb som borde innebära mer välfärd, och en lite mer tillfredsställande närvaro. Det råkar bara vara en dag då inget stämmer. En dag då du inser att ingen av dina drömmar kommer besannas. En dag då du inser att det du vill allra helst är omöjligt att uppnå. Du har haft en idé om något du vill göra. Ett frö. Du har format den idén till något du faktiskt kan skulptera något av. Ett frö. Du har planterat fröet. Men det vägrar slå rot. Till slut har detta frö förmultnat och är bara en del av allt det ingenting som är ditt liv.
