FRITIDSFÖRVALTAREN

Det händer mycket i sandlådan Eskilstuna. Mognadsnivån på vissa är rent av skrattretande. Varför ska saker vara så jävla krångliga och jobbiga. Vem man är vän eller inte vän med på facebook är tydligen av stor vikt. Pinsamt måste jag säga. Och väldigt tråkigt. Inte så mycket att göra åt dock. Rubriken säger en hel del. Nog om det tills vidare.

I fredags var det MNKL som höll hov på Sylvia. Trots att någon eller några varit jättefittor och rivit ner MNKL och Sylvias posters över hela staden kom alla. Kunde aldrig tro att det skulle komma så mycket folk som det gjorde. Sylvia var sjukt nöjda och MNKL var sjukt nöjda. Tack alla som var där och dansade med oss. Det blir nog en liknande tillställning om någon/några månader, men förmodligen med ännu mer folk.
Stulit bilden rakt av från http://bidermans.blogg.se/

Livet går i cykler. Inget nytt under stjärnorna. Det kan vara mens, det kan också vara brist på pengar runt den tjugonde varje månad. Det kan vara behov av att hålla om någon varje söndag. Det kan vara ett behov av att dricka sig berusad fredag, lördag för att det ens ska kännas som att det är helg. Hur som helst kommer livet alltid vara lite slentrian. Nu har min rubrik, som är ett citat av den eminente Albert Einstein, inget som helst med livets cykler att göra. Tycker bara att det var vackert sagt.

Det jag försöker komma till är att det händer inte jättemycket i mitt liv just nu. Det är mer eller mindre samma visa vecka efter vecka. Måndag, fredag, lördag, söndag, fredag, lördag, söndag. En fritidsförvaltares vecka på en höft. Nu börjar det dock hända saker. En flytt till huvudstaden är inte helt overklig. Snarare trolig. Känns väldigt bra.

Vad som händer på kort sikt, händer idag. MNKL gör en spelning på SYLVIA i sommarens tecken. På det sätt de förvaltade RAW är jag säker på att det här kommer bli minst lika fantastiskt. Mindre yta är lika med mer tryck.

I måndags fylldes Eskilstuna på. Jag stod för en hämtning på Arlanda. Två damer en annan hämtning. En storväxt kille en annan. På det kom det ett gäng handbollspelare till stan efter en veckas visit på bög-ön; Skiatlos. Ryktas om diverse intriger på ön. Kanske blir så. Med alla hemvändare, blev det naturligtvis någon sorts homecomingfest. Vi hade vår på Lasarettgatan. Var oförskämt trevligt. Mår därefter idag också. Blir avgiftning med grill och bad, hos en väns sommarhus. Långt borta från Nybrogatan. Hoppas jag.

För många, många år sedan föddes två pojkar, Adam och Leo. Deras mammor var nära vänner och de två barnen växte upp tillsammans. De lekte sig genom barndomen och när de började skolan satt de bredvid varandra. När de blev äldre byggde de varsitt hus i samma del av staden och där flyttade de in med sina familjer. De var oskiljaktiga, Adam och Leo.
     En dag berättade Leo att han skulle åka till en annan stad där han hade fått ett fint arbete. Båda var bedrövade, men Adam förstod att det var svårt för Leo att tacka nej, eftersom det nya arbetet innebar en fantastisk möjlighet för honom att lära sig nya saker.

Så Leo flyttade, men innan de skildes åt bestämde de att de varje år skulle åka och hälsa på varandra. Efter ett år kom Leo hem igen och de båda kände att, trots avståndet var de fortfarande bästa vänner. Året efter åkte Adam till Leos stad och återigen fick de uppleva den fantastiska vänskapen. Nästa år var det Leos tur att åka, men han hade så mycket att göra att de bestämde att de skulle ses året efter istället. Men när det var dags upptäckte båda att de inte hade tid att besöka varandra. Så åren gick. De saknade varandra, men träffades inte.
     När tio år hade gått bestämde sig Leo för att det var hög tid att besöka den gamle vännen, så han reste till Adams stad. Men under dessa år hade det växt fram fiendeskap mellan de två städerna och innan Leo kom fram till Adams hus greps han av två vakter som spion. Han fördes till fängelset och under den rättegång som följde dömdes han till döden. Adam kom till sin väns rättegång och när domen avkunnades grät han. Leo stod framför domaren och sa att han bara hade en enda önskan, nämligen att han skulle få resa hem till sin familj och besöka dem en sista gång innan han dog. Han lovade att han skulle vara tillbaka efter en vecka. Domaren skrattade och sa att han inte var dum - naturligtvis skulle Leo aldrig komma tillbaka om han fick resa iväg. Då reste sig Adam och sa att han skulle ta Leos plats, och om Leo inte kom tillbaka skulle de få avrätta Adam istället. Domaren tittade på Adam och sa om han var så godtrogen kunde han få fängslas i Leos ställe och bli avrättad om Leo inte kom tillbaka inom en vecka.

Så Leo reste iväg och Adam tog hans plats i fängelse. Dagarna gick utan att Leo dök upp. Till slut var avrättningsdagen inne och domaren kom till fängelset för att hämta Adam. Han hånade honom och sa att Adam var den mest godtrogna människa han någonsin mött. Men Adam bara log och sa att han litade på sin vän. Så fördes Adam till torget där avrättningen skulle ske. Massor av människor hade samlats för att se på. Återigen frågade domaren Adam om han inte ångrade sig och Adam svarade att han hade förtroende för sin vän. Domaren skakade på huvet och sa till bödeln att verkställa avrättningen. Just som de skulle sätta på Adam ögonbindeln klev Leo fram ur folkmassan och sa att han hade kommit tillbaka för att ta Adams plats. Han gick fram till Adam och kramade om honom. Sen tog han ögonbindeln och började sätta på sig den. Då stoppade domaren honom och sa att det inte behövdes. En sådan vänskap hade han aldrig sett i hela sitt liv och han upphävde därför domen. Hans enda önskan var att de två skulle lära andra människor vad äkta kärlek och medmänsklighet innebar. Folket jublade och snipp, snapp, snut så var sagan slut. 

Sitter och tittar på Blow. En väldigt bra film om George Jung. Mycket droger, mycket pengar. Är sevärd av bara innehållet. Sen är Johnny Depp löjligt snygg i den. Skulle strypa en kattunge för hans hår. Skulle gärna ha George Jung's bankrulle när droghandeln gick som bäst också. I slutändan gick det åt helvete.övrigt en fin bild på herr depp tidigare idag. Hittade för övrigt en fin bild på herr Depp tidigare idag.

Bland det tråkigaste som finns är att lyssna på andras drömmar. Nu kommer jag skjuta mig själv i foten lite och snudda vid detta felsteg. Inatt (läs: på förmiddagen) drömde jag att jag var på någon sorts utförsäljning av diverse samlarobjekt. Det är ovesäntligt vart jag var men ändå. Det som händer är att i drömmen somnar jag. När jag sen vaknar har det gått ett år. Men det är inte så att jag legat i koma. Jag har levt på som vanligt men jag kommer inte ihåg vad som hänt detta år. Jag får då börja fråga runt vad som hänt under året då jag varit "borta". Men ingen tar mig på allvar och jag får inga svar. Sen ringer nån svindåre till mig och jag vaknar.

Jag gillar tanken att missa ett helt år av sitt liv för att sen få reda på det i efterhand. Det är ungefär som en stadig fylla då man dagen efter, får höra allt skit man sagt och gjort. Lite spännande sådär.

Ska inom kort tid röra mig mot Sylvia för att snacka om nästa MNKL-spelning. Är övertygad om att det kommer bli riktigt bra. Med tanke på succen på vår senaste spelning, kan jag inte tänka mig något annat. Det har pratats om dansgolv och hoppas vi landar på det. Håll utkik efter nyheter om MNKLs nästa spelning. Inom kort gott folk.

Nu sitter jag här igen. Ett avsnitt Sopranos som väntar på att gå igång. Måttligt uttråkad. Alldeles för seg för att göra de sysslor som är nödvändiga. De som vilken dag som helst är ett rent måste. Jag väntar nogg tills dess. Idag är mitt största orosmoln finanserna. Jag skulle behöva pengar. Min levnadstandard kräver helt enkelt en viss summa pengar. Ska därför ägna dagen åt att komma fram till en bra idé att få snabba pengar. Eller gå och panta alla flaskor jag har.

Jag är för övrigt inte nöjd med detta mittemellanväder. För dåligt för att ligga ute i sundbyholm, och för bra för att kunna sitta inne med gott samvete. Lutar eventuellt åt att jag dammar av golfklubborna som inte fått slå en hook på flera veckor. Men då måste jag damma av min bil först som jag inte kört med på flera månader. Känns riktigt värt att betala en röding varje månad föör garage mitt i stan, när jag inte kör min bil över huvud taget.

Ett avsnitt Sopranos sen tar jag tag i saker. Skicka ett sms eller nåt.

Jag är uttråkad till den milda grad att jag inte orkar göra nånting. Och jag överdriver inte. Jag är törstig men orkar inte ta något att dricka. Jag är hungrig men inte fan äter jag något. Jag behöver städa, diska och tvätta. Men ligger istället i soffan och försöker lura mig själv att, det är fint i köket och att det inte alls är kladdigt på golvet.

Jag lever på Sopranos, Fleet Foxes, små Facebook-pauser och LightCola. När jag väl orkar ta mig till köket. Jag Försöker komma på någon morot för att ta mig i kragen. Men kommer inte ens på en lämplig belöning jag kan ge mig själv. Är inte sugen på något.

Dagen enda egentliga måste, slapp jag nu också. Hade visst hushållspapper.