BLACK MAGIC OPERATES MOST EFFECTIVELY IN PRECONSCIOUS, MARGINAL AREAS. CASUAL CURSES ARE THE MOST EFFECTIVE.
Till min stora glädje är släpper John Ajvide Lindqvist en ny bok i maj. Tidigare har han författat mästerverk som Låt den rätte komma in, Hantering av odöda, Människohamn samt novellsamlingen Pappersväggar. Rekomenderar samtliga böcker starkt. På sin hemsida skriver han:
"Lilla Stjärna är berättelsen om två flickor.
Under en svamputflykt hittar svensktoppsartisten Lennart ett spädbarn nedgrävt i en plastpåse. Han räddar flickan till livet och hennes första skrik gör honom stum. Ur den lilla kroppen stiger en serie perfekt träffade toner. Han tar med flickan hem och gömmer henne i källaren. Hennes obefläckade musikalitet ska ge hans liv mening.
Hon är Flickan med den gyllene håret.
Vid samma tid föds en annan flicka i en mellansvensk stad. Hennes liv rymmer inte många glädjeämnen. Hon upplever sig själv som grå och alldaglig med få begåvningar och ännu färre vänner. Hon tröstar sig med elaka hyss och trollande på olika nätforum.
Hon är Den andra flickan.
Så småningom korsas de två flickornas vägar. En brinnande vänskap växer fram, med förödande konsekvenser för alla som kommer i dess närhet.
Lilla Stjärna är en historia om kärlek och besatthet, om en röst ifrån en annan värld och idoldyrkan driven till sin spets. Hur långt är du villig att gå för den du beundrar över allt annat?
I Lilla Stjärna för John Ajvide Lindqvist ännu en gång in skräcken i ett vardagligt, samtida Sverige. Unga människor i en värld av bortvända vuxna försvarar sig med vad som finns till hands. Eldrivna verktyg, om så krävs. Det är hans mörkaste bok hittills och både känsliga läsare och älskare av Allsång på Skansen varnas.
Titel Lilla stjärna Omslag Jens Magnusson Format 145x214, inb. Antal sidor ca 475 Utkommer 18 maj 2010 ISBN 978-91-7037-403-6"
I WAS NEVER YOUNG. THIS IDEA OF FUN: CARS, GIRLS, SATURDAY NIGHT, BOTTLE OF WINE... TO ME, THESE THINGS ARE MORBID. I WAS ALWAYS ATTRACTED TO PEOPLE WITH THE SAME PROBLEMS AS ME. IT DOES'NT HELP WHEN MOST OF THEM ARE DEAD.
Jag lyssnar på mycket Morrisey och The Smiths nuförtiden. Är i ärlighetens namn först nu jag upptäckt hans och deras storhet. Förr har det bara rullat någon enstaka låt. Och jag gillar det. Att upptäcka ny musik som man verkligen gillar är som bränsle för själen. Sen att den nya musiken dessutom är gammal lyfter en ytterligare.
TO A WORM IN HORSERADISH, THE WORLD IS HORSERADISH.
Om du undrar varför det finns otroligt många sorter olivolja på Ica.
IT MATTERS NOT HOW STRAIT THE GATE, HOW CHARGED WITH PUNISHMENT THE SCROLL, I AM THE MASTER OF MY FATE: I AM THE CAPTAIN OF MY SOUL.
Jag somnar med ett leende på läpparna och med hopp om människan. På riktigt.
THE MEANING OF LIFE IS CONTAINED IN EVERY SINGLE EXPRESSION OF LIFE. IT IS PRESENT IN THE INFINITY OF FORMS AND PHENOMENA THAT EXISTS IN ALL OF CREATION.
Rubriken är ett citat av den framlidne Michael Jackson. Jag skulle tolka detta flummiga och förmodligen drogframkallande citat, som att han menar att allt man gör har en stor betydelse i livet. Att allt man gör är meningen med livet. Jättefin lilla Micke J. Igår valde jag helt själv att se på den så kallade dokumentären This is it. Som filmades under repetitionerna till hans kommande konsertserie i London. Intressant tänkte jag, då han dog innan han hann påbörja dessa konserter. Innan ni börjar påstå att jag är är känslokall, har dålig musiksmak, inte förstår mig på musik, inte i hela världen kan förstår mig på en plågad själ och allt annat skit fanatiker hittar på. Så, vill jag berätta att min första skiva någonsin var Micheal Jacksons Dangerous. Jag har lyssnat väldigt mycket på all hans musik. Men kan inte kalla mig ett fan.
Nu till det jag ville säga. This is it är den överlägset sämsta musikdokumentär jag har sett i hela mitt liv. Jag var uppriktigt arg från första minut. Vilket jävla skit. Det börjar med att vi får se några minuter kämpa livet ur sig för att pressa fram en tår som någon sorts hyllning. Under filmens två timmar är det de enda intervjuer man får se. Resten är foto på repetitioner inför konserten. Kanske man får höra lite skön live musik och se lite dans. Nej. De första låtarna slaktar Michael genom att bara sjunga de orden som passar honom. Och hans dans är en skugga av dess forna jag. Man ser att han har det i sig men sen har lagt på en sorts finsk stelhet i dansen. Den är inte klädsam. Den enda behållningen i dokumentären är att musikerna är bra och att dansarna är bra. Då och då glänser Michael till och då är det magiskt. Men samtidigt vill man bara blunda. Människan ser ju ut som en blandning mellan Willy Wonka och Pengvinen i Batman. Fast brutalt misshandlad och ihoplappad. Det den här dokumentären gör mig bara arg på Michael.
Läs citatet i rubriken igen. Allt man gör återspeglar en. Det jag stör mig på är dessa som lyssnat sporadiskt på hans musik men är helt förstörda när han går och dör. Som att det var en överraskning liksom. Ser det som ett mirakel att han överlevt så länge i sin överkonsumtion av såväl kroppsdelar som annat skräp. Det folk också glömmer är att han vid flera tillfällen köpt sig fri då barn påstått att han supit ner dom med vin och antastat dom. Plus liknande fall. Om allt men gör är meningen med livet borde detta vara en viktig del. Han har gjort en del för musiken, visst. Men han har gjort skit mot små barn också. Det kommer jag aldrig glömma. Kommer därför aldrig hylla han som någon stor man heller. Du är inte kung fören du har allt. Det hade inte Michael. Han hade bara musiken och några danssteg.
Sen är det mycket tragiskt att denna dokumentär ens kommer ut. Inte bara för att den är fruktansvärt dålig och intetsägande, utan för att det inte var Michaels val eller önskan. Förstår jag det hela rätt var detta bara en dokumentation som skulle in i Michaels personliga bibliotek. Istället faller rättigheterna över tills hans dödsbo. Hans giriga, panka släktingar. Samma människor som har låter skvallertidningar bjuda över varandra för en intervju med dom. Michael Jacksons liv är för mig bara en tragedi. En pojke som växte upp för fort och någonstans på vägen blev pedofil. Däremellan gjorde han förbannat bra musik. Men jag önskar att det var någon annan som gjort den.
FACTS ARE STUBBORN THINGS, BUT STATISTICS IS MORE PLIABLE.
Jag läste någonstans om att människans kropp är mer lämpad för att sova två fyratimmarspass än ett åttatimmarspass. Sen jag läste det har min dygnsrytm kämpat sig mot detta. Mot min vilja. Lördag somnade jag inte fören halv sju på söndagsmorgonen. Gick upp vid tre. Somnade igen klockan tio, för att vakna klockan halv tre på natten. Och nu sitter jag här klockan halv nio denna måndagsmorgon. Inte helt nöjd. Att jag läste den här 4hx2-sömn-teorin i nån typ av "Vissteduatt-sammanhang" gör ju egentligen att jag borde skita i det. Lite för mycket dingdingvärld för min smak. Men ändå fastnar det. Jag är en informationsnörd helt enkelt. Jag har till exempel svårt att tänka mig att idag kommer min hand komma i indirekt kontakt med 15 penisar. Som jag läst i liknande sammanhang. Eller att oddsen för att dö av att ramla ur sängen är en på två miljoner. Jag är rätt säker på att jag inte skulle kunna dö av att ramla ur min säng. Tror inte heller att man sväljer tre spindlar per år. Gör det bara inte. Jag gillar också oklar information som presenteras som fakta, som: Valar kan ha löss. Jag ska skriva en faktabok och bara skriva 500 antaganden. Kanske tjänar en hacka. Jag har i varje fall köpt en bok där faktan om valars löss står. Finns idioter överallt.
I DON'T KNOW A LOT ABOUT POLITICS, BUT I CAN RECOGNIZE A GOOD PARTY MAN WHEN I SEE ONE.
Vad är en bal på slottet? Liksom. Det talades om efterfest. Men inte i hela helvete ger jag mig ut på äventyr i den här snöstormen, utan att vara garanterad dryck och folk jag tycker om. Sen tror jag inte jag varit så här nykter efter en utgång sen moses gick i kortbyxor. Ligger istället i soffan. Sömnlös och tittar på musikhjälpen. Gillar det. Som att titta på radio. Vilket är exakt vad det är. Svenskar har bra musiksmak överlag måste jag säga. Eller rättare sagt så har musikproducenterna för detta önskeprogram bra musiksmak. Men det är väl vilketjävlasom.
Spelade några låtar på RAW idag under den så kallade DJ-stafetten. Var roligt. Kul grepp, även om det var lite kaosartat. Lite för många som ville spela, lite för taskig "spellista". Lite missnöjd med tiden vi fick spela. Men vi gjorde det med Bravur måste jag säga. Som sagt var det nytt på RAW, känns som att konceptet ligger i sin vagga sattsäga. Var rätt förutsägbar musik från samtliga inklusive undertecknad, blir lätt så. Sen Kommer ett mycket säkert hiphop-kort och fräser på Zorba för, som en diskret hyllning till sitt grekiska ursprung. Var riktigt fett! Lite senare kommer delar av TBGWIO och spelar Becks Loser. Löjligt bra låt! Löjligt!
Soy un perdedor. I’m a loser baby, so why don’t you kill me?
WE CAN BE AS GOOD AS WE'D WANT TO, SO THE QUESTION THEN BECOMES, HOW DO WE COPE WITH OUR OWN BADNESS.
Jag har sen jag såg Fever Pitch första gången uppskattat Nick Hornbys historier. På film. Jag skäms över att säga att jag inte läst en rad i någon av hans böcker. Trots jag tycker att Fever Pitch, High Fidelity och Om en Pojke är klart sevärda filmer. Jag ska försöka ta tag i det så fort jag ramlat in i romanlunken igen. Nu läser jag inte ett skit på papper. Inom kort kommer en film som är baserad på Lynn Barbers självbiografi. An Education heter den filmen. Och det råkar vara Nick Hornby som har skrivit manus. Inte nog med det så har en av mina absoluta favoritskådespelare en framskjutande roll i filmen, nämligen Peter Sarsgaard. Fastna för han efter bara några minuter, efter han klivit in i handlingen i den smått fantastiska filmen Garden State, som är skriven och regisserad av Zach Braff. De två anledningarna gör att jag tror på An Education.
SEX IS LIKE SNOW, YOU NEVER KNOW HOW MANY INCHES YOU'RE GOING TO GET OR HOW LONG IT WILL LAST.
Facebook fullkomligt svämmar över av ord som snö och mys. Egentligen allt som har med de två orden att göra. Jag skulle gärna spy lite galla över dessa mysmänniskor. Men det vore lite att hyckla, för jag tycker att det är rätt mysigt med mycket snö. Men jag är inte främmande för att hyckla så; Man skriver det fan inte på facebook tio gånger om dagen! Om ni nu ska vara inne och mysa med någon ni tycker om, måste ni berätta det för alla? Så.
Snö kan vara ett helvete. Innan jag åkte skidor första gången hatade jag snö. Tyckte bara den var i vägen. Gillade is men hatade snö. Jag spelade hockey. Det är många som hatar snö, framförallt gamla. De ramlar lätt, bryter sig lätt och dör lätt. Min balkong är belägen mot en mindre parkeringsplats i Centrala Eskilstuna. Igår när det snöade som mest stod det en en gammal man och borstade av sin gröna mercedes på nämnda parkeringsplats. Tänkte inte mer på det utan fortsatte göra ingenting inomhus. En halvtimma senare reser jag mig och tittar ut genom fönstret. Då står samma herre fortfarande och borstar sin bil. Av den enkla anledningen att det snöade hela tiden så bilen blev aldrig snöfri. Jag utbrister i ett ljudligt naaw, för han var ju jättegammal och det var synd om han. Och nej, jag hade ingen som helst tanke på att hjälpa honom. Det snöa ju som fan. Jag lägger mig i soffan igen. En timme senare tittar jag ut genom fönstret igen. Till min förvåning står den gröna mercan kvar. Men gubben är borta. Nu har bilen snart stått där ett dygn. Och det är en dyr jävla parkering. Hoppas han lever. Trots han troligtvis var finsk. Bara finnar kan ha en grön Mercedes.
HENCE TODAY I BELIEVE THAT I AM ACTING IN ACCORDANCE WITH THE WILL OF THE ALMIGHTY CREATOR. BY DEFENDING MYSELF AGAINST THE JEW, I AM FIGHTING FOR THE WORK OF THE LORD.
Rubriken ovan är en direkt översättning av Adolf Hitlers egna ord. Jag brukar ofta raljera om judar och hur jag känner för detta folkslag. De som är smartare än en genomsnitts björn tar mitt agg gentemot judarna med en nypa salt. De andra skiter jag i. Oavsett vad jag tycker om judar, är Nazister de värsta människor som finns. Därefter kommer rasister(Sverigedemokrater inräknade)och andra grupper som sysslat med etnisk rensning.
Därför välkomnade jag filmen Inglourious Basterds med öppna armar. Inte bara på grund av Herr Tarantino står för regi, utan för att jag visste att Nazister blev misshandlade till döds i filmen. De som inte sett Inglourious Basterds kan sluta läsa nu och fortsätta läsa efter de sett den, för det bör alla. Filmen slutar som bekant med att Eli Roths karaktär "The Bear-Jew" skjuter ihjäl Hitler i ansiktet. De som tror att denna film speglar historien kan sluta läsa min blogg, för alltid. På en av mina favoritsidor kan ni läsa en mycket intressant och bra artikel, av Eli Roths far, angående att hans son dödade Hitler. Du hittar den på JEWISHJOURNAL.
RIGHTEOSNESS IS GOOD CHARACTER, AND SIN IS THAT WICH REVOLVES IN YOUR HEART AND WICH YOU DO NOT WANT PEOPLE TO KNOW.
THE TEST OF OUR PROGRESS IS NOT WHETHER WE ADD TO THE ABUNDANCE OF THOSE WHO HAVE MUCH. IT IS WHETHER WE PROVIDE ENOUGH TO THOSE WHO HAVE LITTLE.
Vi firar jul för att hylla kristi födelse. Vilket i min värd känns lite förlegat. Det är inte min huvudsakliga anledning till att fira jul. Det handlar om familjen, umgås med dom man älskar men framför allt solidaritet, givmildhet och hänsyn till andra. De anledningar har fallit i skymundan för den absurda konsumtionen som råder i dessa tider. För mig är det gåvan i sig som betyder någonting. Inte priset på gåvan. Inte färgen, formen eller vikten. Därför kommer jag köpa mina julklappar hos Svenska kyrkan. Köpa några kycklingar och några getter och ge bort i mina familjemedlemmars namn. Då går det till någon som verkligen behöver gåvan. Jag uppmanar alla att följa mitt exempel och i och med det också fylla på karmakontot.
