FRITIDSFÖRVALTAREN

Jag vet inte vad som får er att må bra när ni mår dåligt. Vad som får er att ticka. Jag vet vad som gör att jag mår bättre. Det som får mig att släppa alla bekymmer. Jag pratar inte om någon drog eller fysisk stimuli. Det som får mig att ticka? En film, en låt eller en bok med det gemensamma att de är deprimerande, ångestframkallande och sorgliga. Filmen Biutiful, låten Cardinal Song av The National eller boken Twelve av Nick McDonnel. Jag har länge skjutit upp att se filmen Buitiful. På tok för länge. Då jag älskar Alejandro Gonzalez Inarritu tidigare filmer och speciellt 21 Grams. Vet jag också hur tunga hans filmer är. På grund av en rastlöshet jag inte finner grund till har jag helt enkelt inte funnit sinnesro till att se den. Idag såg jag den. Jag är lika ledsen, bedrövad och deprimerad som jag är hänförd av denna film. Den griper tag i mig från bildruta ett och ger mig den tillstymmelse till klump som jag vill ha där. Den där klumpen bara växer och växer. Klimax kommer också i näst sista scenen då tårarna inte har sin plats i mitt omlopp längre. Det är en smärtsam film om ett liv som redan är söndertrasat men blir värre. Den smärtan jag känner är på något sätt så äkta. Men det är inte min smärta. Min smärta byts ut mot någon annans smärta och det gör att mina bekymmer är som bortblåsta. Jag vet att när jag lyssnar på The National så mår jag bättre. För jag får låna någon annans smärta. När jag ser Simon Staho's Dag Och Natt med Persbrandt i huvudrollen mår jag bättre för jag får låna Stahos smärta som han förmedlar genom en fantastisk Persbrandt. Jag vet att när jag läser Kristoffer Ahlströms roman, Bara Någon Att Straffa mår jag bättre för jag får låna hans smärta. När jag är nere, när jag mår dåligt, när jag är deprimerad. Ge mig misär. Ge mig misär som är vackert uttryckt i konst. Så länge det är människor som mår dåligt, och det är välvisualiserat, välsjunget eller välskrivet så är jag såld. Det är vackert, det är deprimerande, men framförallt är det mitt.

"Life is nothing more than a series of moments." Jag tror det är i filmen Dogma någon säger det. Möjligen Rufus den trettonde lärljungen som dessutom var svart. Kan väl se det som ett välfunnet citat och jag kan se det romantiska i det. Mitt motto jag lever efter är rätt likt, fast ändå inte. Känn på; "Livet är inget mer än en serie besvikelser." Cyniker? Ja. Jag har hittills endast velat befatta mig med "nästan cyniker", eller kanske "blivit mer cynisk." Jag tänker över om jag sjunker längre ner i cynismen. Det kan bero på att jag haft söndag tre dagar irad. Det kan bero på att jag var på resande fot hela dagen igår och att göra nödvändiga resor får mg att tappa livsgnistan. Det kan också bero på att det är fantastiskt väder i min hemstad, men där jag befinner mig regnar det misär. Och vatten. Det kan bero på att jag de senaste tre dagarna har sett sex filmer och jag hatade samtliga. Det skulle kunna bero på att jag hade de bästa fyra dagarna, jag haft på säkert två år förra veckan, och jag precis kommit ner från den trippen av glädje. High on life för första gången i mitt liv. Jag hade fyra dagar då jag var konstant lycklig. Även de stunder då jag umgicks med det som en gång var mitt, och den gången suttit "ring side" vid och sett det glida ur mina händer. Och nu igen sitta vid "ring side" och se det glida in i någon annans händer. Så var jag lycklig. Rent rationellt kanske jag inte borde ha känt så men det gjorde jag.

Jag är besatt av dokumentärer. De kan vara i tal, skrift eller video. Jag älskar en bra dokumentär. Jag ska inom kort ge er mina fem favoritdokumentärer. Tills dess fotrsätter jag se och lyssna på olika. Att lyssna blir bara svårare. Jag har varvat P3-Dokumentär-dokumentärerna flera gånger känns det som. Och det smärtar mig något oerhört. Alla som jobbar med P3-Dokumentär, är genier. Det är ett uttryck som jag och många med mig slänger sig med för lätt, men jag säger det igen. De är genier. Nu när jag tänker på det så ska jag givetvis ge er en lista på de bästa P3-Dokumentär-dokumentärerna. Nu vill jag ställa er frågan. Har ni någon gång läst en så här kort text med ordet "Dokumentär" så många gånger som i denna? Dokumentärer jag vill se NU följer nedan: