INGEMAR BERGMAN.
Det är något speciellt med ångest. Det kan komma och gå lite hur som. Den värsta sorten är när man helt plötsligt får ångest över en händelse eller situation som utspelade sig för ganska länge sen. Allt är ju relativt men säg en månad sen. Det är den som är värst. Eller ångest över ens eget beteende under en längre period. Det känns också extra mycket.
Jag är inte den som skäms. Inte ofta jag har ångest över att jag gjort bort mig på fyllan. Visst jag kanske inte är helt nöjd med saker jag sagt, men vafan. Alla säger väl konstiga saker på fyllan. De enda gångerna jag verkligen ångrar mig är när jag gjort någon ledsen. Men det är inte ångest på samma sätt som jag beskrivit ovan. Det jag vill komma till är att jag är inte så lättstött. Jag har långt till tårarna när det gäller mig själv.
Nu. Fortfarande inga tårar. Men becksvart.
