FRITIDSFÖRVALTAREN

När jag mår bra skriver jag inte. Det är som att min kreativa sida, skuggas av min lycka. Och i skugga växer inget. Det är en balans av personligt och ekonomisk välstånd, samt med en oro. Tillsammans bildar de en sorts romantisk melankoli. Jag är mer deprimerad än vad jag egentligen är. Jag är deprimerad på ett bra sätt. Jag identifierar mig med musik, jag identifierar mig med texter och jag identifierar mig med filmer. Och jag skriver. Ibland bra, ibland skit. Men jag gör det och jag trivs med det. Min kreativitet, kräver skugga sol och tårar för att växa. Den senaste månaden, har jag haft den balansen jag beskrivit ovan. De senaste dagarna, har jag tappat det. Jag har blivit, uppgiven och trött. Ledsen. Jag hör fortfarande texterna i musiken. Men det vackra i dess dysterhet gör mig inte glad. Jag famlar i mörkret. Jag vet ingenting om det som är det viktigaste i mitt liv nu. På onsdag vet jag kanske mer. Just nu är den minsta sortens lycka, endast en parentes i det jävla mörker som omsluter mig. Och i konstant mörker växer ingenting.