FRITIDSFÖRVALTAREN

Det är tjejen som kan fejka att bli sur på det charmigaste sätt. Det är vännen som kan få vilken fest att öka i glädje. Det är tjejen som när hon får syn på något hon vill ha, ger hon sig inte förren hon har det i sin hand. Det är vännen som gått igenom samma sak som du och kan ge dig stöd som ingen annan. Det är tjejen vars skratt kan lyfta ett helt rum och mer därtill. Det är vännen som har ett stabilt förhållande utan att vända ett uns av sin rygg mot sina vänner. Det är tjejen som under de första månaderna inte vågade se dig i ögonen. Det är vännen som har nog problem för hela sitt liv men som alltid har ett öra över till dig. Det är tjejen som inte kunde sova när du inte låg bredvid. Det är vännerna som bara du ber om det följer med ut och tar en öl när du behöver koppla bort tankarna. Det är tjejen som du är märkt för livet tillsammans med. Det är vännen med osund dygnsrytm som du alltid är välkommen till. Det är tjejen som inte kunde vara utan dig när du inte ville ha någon. Det är vännen som delade samma öde som dig en sommar och kom närmre varandra är någonsin. Det är tjejen som lagade mat åt dig, och var mer glad än du när hon serverade den. Det är vännen som lånar ut pengar till dig trots han har det knapert själv. Det är tre tjejer du älskat och förlorat. Det är nio vänner du har kvar och älskar som din egen familj.

"Home is where your heart is." - Har aldrig vart så träffande. Förra veckan var jag i min hemstad. Staden där torget blir ett slagfält varje natt. Industristaden som i ett uppslagsverk kallats Sveriges Chicago. Det är föga tilltalande beskrivningar. Jag vill tillskriva staden; Familj, vänner, trygghet och kärlek. Det var med en klump i magen och huvudet fyllt av tankar jag åkte tillbaka till staden där husen en gång luktade sillolja, men som nu är en oljehuvudstad. Det första jag gjorde när jag stängt dörren bakom mig, var att slå upp datorn och börja se efter resa tillbaka till min hemstad igen. Jag saknar vänner jag har, vänner jag haft. Jag saknar familj jag har. Jag saknar kärlekar jag haft. Mina samtliga kärlekar har grott och växt till något vackert i min hemstad. Även ur en ful industristad kan vackra saker växa. Men det är inte vad som lockar mig denna gång. Inte alls. Det som lockar mig är tryggheten. Att alltid ha någon. Det som lockar mig är festen och glädjen i mina vänners ögon. Jag vill inte byta den mot något. Jag skulle gå genom eld för alla er där hemma. Varje dag, resten av mitt liv. Jag räknar ner. Tills vi ses nästa gång. Bilder från förra veckan: