What?! Are you nuts? It's been suggested.

"It appears this is my first entry in two years." Snarare ett år men det är ett citat från Eternal sunshine of the spotless mind. Rubriken kommer därifrån också. Filmens huvudkaraktär Joel frågar sig tidigt i filmen varför han blir förälskad i alla kvinnor som ger han ens lite uppmärksamhet. Jag brukade vara så. Tills jag fick känna hur ont kärlek kunde göra. Idag lever jag en väldigt speciell tillvaro. Mitt liv senaste två åren är en enda repetition. Måndag till måndag skiljer sig sällan från ena veckan till andra. Jobb, äta, träna vardagar. Fest följd av en smula ångest på helgerna. Skulle jag se mitt liv utifrån skulle jag nog tycka att det ser tråkigt ut. Sanningen är långt därifrån. Jag trivs nästan för bra. Men som Joel i filmen är jag inte. Jag ser inte mig kär inom en lång framtid. Min tappade tro på kärlek är det enda som tynger mig.

FALLING IS LIKE FLYING EXCEPT THERE'S A MORE PERMANENT DESTINATION.

Jag har fallit för många saker. Sällan har destinationen varit permanent. Vissa saker jag fallit för har gett mig glädje för att övergå i sorg eller rent av fysiska obehag. Jag föll för en sak en gång och önskade mer än någonsin att destinationen skulle vara permanent. En av mina högsta önskemål i livet är att se The National live. Och det i rätt sällskap.

THE SIXTIES WERE AN ERA OF EXTREME REALITY. I MISS THE SMELL OF TEAR GAS. I MISS THE FEAR OF GETTING BEATEN.



"My concept of death for a long time was to come down that mountain road at 120 and just keep going straight right there, burst out through the barrier and hang out above all that... and there I'd be, sitting in the front seat, stark naked, with a case of whiskey next to me and a case of dynamite in the trunk... honking the horn, and the lights on, and just sit there in space for an instant, a human bomb, and fall down into that mess of steel mills. It'd be a tremendous goddam explosion. No pain. No one would get hurt. I'm pretty sure, unless they've changed the highway, that launching place is still there. As soon as I get home, I ought to take the drive just to check it out."

Hunter S Thomson, 18 Juli 1937 - 20 Februari 2005



LUCK HAS A PECULIAR HABIT OF FAVORING THOSE WHO DON'T DEPEND ON IT.

Första avsnittet av HBOs storsatsning "Luck", var helt jävla makalöst. Det var snyggt, dyrt, välskrivet och välspelat. Jag fick samma sorts känsla som när jag såg första avsnittet av Sopranos. Det enda felet med första avsnittet är att andra avsnittet inte kommer tidigare än den 5e Februari. I övrigt har jag sett om två andra påkostade produktioner av HBO den senaste veckan. Band of Brothers och The Pacific. Visst är The Pacific bra men man blir inte alls lika tight med karaktärerna som i Band of Brothers. Oerhört bra är det oavsett. Se det om du inte sett det.

SOMETIMES I AM CONFUSED BY WHAT I THINK IS REALLY OBVIOUS. BUT WHAT I THINK IS REALLY OBVIOUS OBVIOUSLY ISN'T OBVIOUS.

Efter två veckor av förvirring är jag nu tillbaka där jag var, ja för två veckor sen. Det var förmodligen mer mina tankegångar som förvirrade mig än de saker som faktiskt skedde. Efter att ha kommit tillbaka till scratch hamnade jag ner igen för två veckor sedan. Idag fick jag det förklarat och det var väl på tiden kan man tycka. Ordningen är återskapad. En del skulle säga att jag är för snäll, men jag är nog exakt så snäll som alla borde vara. Jeje. On to the next one.



WHEN YOU STOP CHASING THE WRONG THINGS YOU GIVE THE RIGHT THINGS A CHANCE TO CATCH YOU.

Fantiserar om vart jag befunnit mig just nu, om jag gjort det HÄR till mitt sätt att se livet för 12 år sedan. 







Vem hade jag varit? Med vem hade jag varit det? Och var? Kommer jag ställa mig samma fråga om tolv år? Är det nu det är tid att ta tag i sitt plockepinn av liv?

CONTRARY TO BELIEF WOMEN LIKE MEN THEY CAN READ AND MEN THAT CAN PROVIDE THEM WITH A SENSE OF SECURITY, WOMEN ACTUALLY LOVE TO GUESS.

Mmm.


THE WORLD IS DIVIDED INTO TWO KINDS OF PEOPLE: THOSE WHO HAVE TATTOOS, AND THOSE WHO ARE AFRAID OF PEOPLE WITH TATTOOS.

Har du på något sätt missat Danne & Bleckan på SVT Play är det fan dags att du tar dig själv i kragen och ser det. Avsnitt sex kommer idag och jag avundas dig som har hela sex avsnitt framför dig. När Johan Croneman på DN Kultur kallar programmet det bästa man kan se på tv just nu så är det värt att ge det ett försök. Jag fullkomligt älskar det.
‎"Aaah, men Bengtsson är för fan riksflintis!"

A GOOD FRIEND WOULD BAIL YOU OUT OF JAIL, BUT YOUR BEST FRIEND WOULD BE THE ONE SITTING NEXT TO YOU SAYING, "DAMN THAT WAS AWESOME!"

Vi kör väl då!

 


IF YOU LIMIT YOUR CHOICES ONLY TO WHAT SEEMS POSSIBLE OR REASONABLE, YOU DISCONNECT YOURSELF FROM WHAT YOU TRULY WANT, AND ALL THAT IS LEFT IS COMPROMISE.

Jag är en velig människa. Har jag mer än ett alternativ är sannolikeheten att inget blir av
väldigt stor. Just nu försöker jag bestämma mig hur jag ska spendera min kväll. Ska jag
gymma? Ska jag träna fotboll? Ska jag dricka alkohol till fotbollen? Ska jag gå ut om jag
dricker alkohol till fotbollen? Ska jag sätta mig i bilen, åka till gymmet och åka direkt
därifrån till fotbollsträningen, och sen åka och titta på fotboll. Förstår ni? Jag behöver
någon som säger åt mig vad fan jag ska göra. Jag antar att det beror på att det är noll
ordning i mitt liv för tillfället. Noll ordning på min sömn. Noll ordning på mina känslor.
Jag fattar ingenting. Famlar i mörkret.

AND THIS GIRL RIGHT HERE, WHO KNOWS WHAT SHE KNOWS. SO I'M GOING THROUGH HER PHONE IF SHE GO TO THE BATHROOM, AND HER PURSE RIGHT THERE, I DON'T TRUST THESE HOES AT ALL.


OVER THE PIANO WAS A NOTICE: PLEASE DO NOT SHOOT THE PIANIST. HE IS DOING HIS BEST.


FEELINGS ARE NOT SUPPOSED TO BE LOGICAL. DANGEROUS IS THE MAN WHO RATIONALIZED HIS EMOTIONS.



I CAN'T WAIT TO GET BACK TO NEW YORK CITY WHERE AT LEAST WHEN I WALK DOWN THE STREET, NO ONE EVER HESITATES TO TELL ME EXACTLY WHAT THEY THINK OF ME.

Tanka

HOW GOOD MUSIC AND BAD REASONS SOUND WHEN WE MARCH AGAINST AN ENEMY.

Jag är förtjust i Rihanna. Jag gillar hennes musik som oftast. Jag gillar hennes utseende alltid. Men! Hennes så kallade album som hon nu släppt är det mest platta, tråkigaste och sämsta hon släppt ifrån sig. Det finns tre bra spår av fjorton möjliga. Jag skäms nästan att säga att jag älskar Robin Fenty som person. Besviken och sårad. Albumet är lika bra som konserten hon ställde in.

RSS 2.0