FRITIDSFÖRVALTAREN

Tekniskt sett är min födelsedag över. I praktiken lever jag kvar i den. Jag är mycket trött men varken vill eller kan sova. Min födelsedag har inte vart mycket att fira. Det är ingen anmärkningsvärd ålder jag firar. Lågt ställda förväntningar är oftast likställt med ett lyckande. Men när jag klev innanför dörren strax efter elva ikväll kände jag att det var något som saknades. Det tog en stund att förstå vad det var men efter ett ag sjönk det in. Jag kände mig ensam för första gången på flera månader. Jag började spåra tillbaka på mina senaste födelsedagar och kommer till insikten att jag inte har firat en födelsedag ensam på tio år. Jag är osäker på -06, men övriga år de senaste tio åren har jag antingen haft flickvän, haft någon på gång som jag umgås med eller bara haft någon att umgås med. De är en störande tanke på fler än ett sätt. Ju mer jag tänker på det, desto mer ensam känner jag mig. Och ju mer ensam jag känner mig, desto mer vill jag ha någon. Och känslan att vilja ha någon är bland de värsta känslor jag känner till. Kärlek är inget man ska vilja ha och/eller söka efter. Det ska bara ske. Jag säger inte att jag är emot kärlek. Visst har jag blivit mer cynisk, efter tre väldigt seriösa förhållanden som gått åt annat håll än önskat. Jag tror på kärleken, men jag tror inte på att gå och söka efter kärlek, för kärlekens skull. Jaga inte kärleken, jaga personen som ska ge dig kärlek. Mina förhållanden jag har haft har jag antingen vart mycket målmedveten och bestämt mig för att den personen ska bli min, eller så har jag sagt och velat att det inte ska bli något för att kärlek inte passade in i mitt liv just då. I samtliga fall har jag blivit vansinnigt förälskad för att det var meningen att det skulle bli så. Jag ångrar inget. Jag är ensam just nu men jag är tillfreds med det. Jag vill inte ha någon och jag söker inte efter något. Vad som kommer i min väg rår jag inte för. Kommer det ett hinder, ont eller gott så tar jag det när det kommer.

Angående Jordens undergång:

På grund av att ha för mycket att säga för facebook, dammar jag av denna blogg. Jag är i ett sjukt hipstermode. Det börjar med att jag läser en blogg om Tyler, the Creator. Klickar mig vidare till en text i The Guardian om homofobi inom hiphop där de mest tjabbar om Lil' B och Odd Future. Kommer samtidigt på att min hiphop älskade vän spydde galla över att alla la upp bilder/låtar/videos videos på Odd Future och Tyler, the Creator. Jag sa stolt att jag aldrig lagt upp nåt på nämnd artist. Hittar idag detta. Jag har egentligen ingen åsikt om denna sorts musik. Men mainstream som fan har de blivit. Vilket är synd både för dom och för folk som inte vill se eller höra dom. Antar jag. Jag var hursomhelst tidig med att lägga up videon. Det som är viktigas. Först är bäst. Även fast jag inte hade den blekaste om vad fan det var för nåt. Tyckte dom var roliga bara. När jag var klar med Tyler, the Creator  bläddra jag genom vimmelbilder från invigningen av F12. Och maken till hipster-vm har sällan skådas.Bara hipsters och Joel Kinnaman.