MONEY GREEN, YELLOW BROAD. AARON RODGERS, MVP AWARD. THIS IS GREEN BAY, BITCH WE GO HARD. THIS IS PACKER COUNTRY, WHERE YA GREEN CARD?

Lil' Wayne! Superbowl!

EXPECT TO HAVE HOPE REKINDLED. EXPECT YOUR PRAYERS TO BE ANSWERED IN WONDROUS WAYS. THE DRY SEASON IN LIFE DO NOT LAST. THE SPRING RAINS WILL COME AGAIN.

Jag trodde aldrig Januari skulle ta slut. Det är den längsta månad jag upplevt så länge jag kan minnas. Nu är det nedförsbacke. Jag vill minnas att våren kommer snabbt här på Norges västkust. Golfströmmen och allt det där. Våren är fin här. Det finns saker att se fram emot. 

Men nu skulle jag vilja reda ut sett och annat om Drake. När han rappar så låter han ball. Jävligt ball. Men när han pratar... Inte så gangsta. Ta mannen vars vingar Drake befinner sig under; Lil' Wayne. Han låter alltid jävligt ball, och sexig. Drake däremot gör det inte. När jag ser han bli intervjuad känner jag mig lurad. Han har blåst mig. Falsk jävla marknadsföring. Så just nu jobbar jag med att glömma att han låter som en övre medelklass, vit judisk kille. Han är ju trots allt en svart judisk övre medelklassen. Gillar han ändå.

Kolla på Drake bli intervjuad HÄR.

YOUNG MEN WANT TO BE FAITHFUL, AND ARE NOT; OLD MEN WANT TO BE FAITHLESS, AND CANNOT.

Killar jag gillar.

YOU CAN'T DENY LAUGHTER; WHEN IT COMES, IT PLOPS DOWN IN YOUR FAVORITE CHAIR AND STAYS AS LONG AS IT WANTS.

Jag sitter återigen vid en lånad dator. Jag äter en spartansk bönsallad bestående av Kikärtor, olivolja, Balsamvinäger, Sambal oelek, pesto, peppar och Chilimarinerade vitlöksklyftor. Jag ser på Filmen 'Let Me In', Regisserad av Matt Reeves och det är en remake och en filmatisering av John Ajvide Lindqvists bok 'Låt den rätte komma in'. Jag älskar Ajvide Lindqvists böcker, och LDRKI, var den första av hans böcker jag läste. När sen Tomas Alfredsson skulel göra en film av det hela var jag i eld och lågor. Resultatet var Över förväntan och det var 2008 års bästa svenska film. När sen Hollywood ringer och vill göra en remake av den redan så hyllade filmen är jag väl inte helt nöjd. En timma in i filmen är den också väldigt lik den svenska versionen. Den förmedlar samma känsla, och jag kan ju absolut inte säga att den är dålig. Den är bra, men den sticker inte ut från den svenska. Chloe Moretz och Codi Smit-McPhee är däremot fenomenala. Chloe Moretz som var fantastisk i Kick-Ass, är som sagt grym i denna. Lider lite av att hon bara är fjorton år. För om fyra år när hon är arton är jag... Gammal.

YOU CAN'T SNORT A LINE OF COKE OFF A WOMAN'S ASS AND NOT WONDER ABOUT HER HOPES AND DREAMS, IT'S NOT GENTLEMANLY.

Jag är utan dator. Mina tankar hopas på hög i mitt huvud. Jag vill berätta om saker jag stör mig på och saker jag älskar, men jag kan inte sätta något på pränt. Nu har jag en dator till låns. Det tackar jag Judarna för.
Jag har sen ett officiellt sammanbrott från min sida märkt av en trend. Ni vill läsa något smaskigt på denna blogg. Varje gång jag länkar till denna blogg på Facebook skjuter läsarantalet i höjden. Så brukade det vara men nu. Wow. Jag tänkte därför ge lite reflektioner på det som hänt, men ångrade mig. Det kanske kommer något senare, men det blir föga privat.

Det som fick mig att ändra mig var det senaste avsnittet av Californication. Jag sa redan efter några avsnitt säsong ett att den här serien MÅSTE sluta med att Hank tar livet av sig. Det enda rätta. Olyckligare människa får man leta efter. Dagens avsnitt så sitter jag de första femton minuterna och vill klippa min egen toung. Förra avsnittet var det bästa avsnittet sen... Det var nog det bästa. Hank mår fenomenalt dåligt. Han är ensammast i världen. Han tar några dåliga beslut och det går som det går. Idag, så verkar det som att det ska bli lyckligt igen?! Och jag kräks blod över hela produktionen. Sen löser det sig igen. När avsnittet slutar står Hank och röker en cigarett och ser så förstörd ut bara han kan göra. Misär och mer misär. Det är vad jag vill ha. Melankoli i form av film, serier och musik. Det är mitt bränsle. Det får mig att gå.

Sen kan jag inte låta bli att identifiera mig med Hank. Hans ändlösa quest till att inte vara ensam. Hans sätt att bedöva ensamheten med berusningsmedel och kvinnor. Även om jag bara selektivt bedövar mig med berusningsmedel och i princip aldrig bedövar ensamheten med kvinnor. Inte riktigt samma game som Hank. Jag är så löjligt rädd för att vara ensam. Är totalt obegåvad på att vara det också. Jag och Hank. Ensamma mot vår egen vilja. Jag är exakt som Hank, fast inte lika rik, snygg, ball, sexig, begåvad eller berusad. Jag är en efterbliven Hank Moody. Lite sämre, lika ensam.


THE AVEREGE RAP LIFE IS TWO OR THREE ALBUMS. YOU'RE LUCKY TO GET YOUR SECOND ALBUM IN RAP.

När jag först såg bilden nedan på Hova och Beyonce, tänkte jag att det var en ball bild. Sen tänkte jag på hans hand. Hans gigantiska hand. Sen tänkte jag att vilken jävla drake till balle han måste ha. Sen tänkte jag att jag skjuter mig i foten om jag skriver allt det här på bloggen. Jag har små händer. MEN HAND-STORLEK GÅR INTE HAND I HAND MED PENIS-STORLEK!

REMEBER THOSE WALLS I BUILT, WELL BABY THEY'RE TUMBLING DOWN. AND THEY DID'NT EVEN PUT UP I FIGHT. THEY DID'NT EVEN MAKE UP A SOUND.

Musik!
Ceo - Halo
JJ - New York.

ALL YOU NEEDED WAS A COUPLE OF INSTRUMENTS AND A FEW CHORDS AND YOU COULD BE ON AN INDIE LABEL.

Inte frågan om, utan när du ledsnat på all julmusik. När du till och med hört Shane MacGowan sjunga: "The boys of the NYPD choir still singing "Galway Bay", and the bells are ringing out for Christmas day." Tillräckligt många gånger. Om den ens är möjigt. Oavsett. Varva den låten med att lyssna på Sufjan Steven's Jul EP. Som han gjort tillsammans med Aaron och Bruce Dressner från The National, och Richard Reed Perry från Arcade Fire. Min favorit än så länge är Barcelona.



I REGARD THE THEATRE AS THE GREATEST OF ALL ART FORMS, THE MOST IMMIDIATE WAY IN WICH A HUMAN BEING CAN SHARE WITH ANOTHER THE SENSE OF WHAT IT IS TO BE A HUMAN BEING.

Att vara skådespelare är svårt. Eller det kanske inte det är. Fråga valfri servetris i LA vad hon är för något. Att vara en bra skådespelare är svårt. Sen får vissa mer skit än andra. Det finns underskattade skådespelare; Tim Robbins. Det finns fantastiska skådespelare Daniel Day Lewis. Det finns urusla skådespelare: Keanu Reaves. Sen finns det överskattade skådespelare. Och den mest överskattade av dom alla är Denzel Washington. Visst han va grym i Training Day. Hård i American Gangster. Stenhård i The Hurricane. Brutal i Book of Eli. Sträng lärare i The great Debators. En ärrad krigsveteran i nyinspelningen av The Manchurian Candidate. Fantastiskt hård i Man on fire. En hård pappa i John Q, och He got Game. Förstår ni vart jag vill komma? Han spelar ju samma person i varje film. Undantaget, typ The Preachers wife.
Missförstå mig inte. Jag älskar He Got Game och Man on fire. Gillar väl, Training Day också. Den sista kan jag tillochmed sträcka mig till att han gör filmen. De övriga två och ingen annan så gör han filmen. Ändå blir han ofta hyllad. Men han spelar ju samma snubbe varje gång. Hur svårt kan det vara då? Överskattad. Men han gör sin grej och han ser... Ja, hård ut.

HE SQUEEZED HARDER, I DIDN'T BUDGE, SICK OF THE BLOOD SICK OF THE THUGS, SICK OF WRATH OF THE NEXT MAN'S GRUDGE.

 

Hela låten ovan.

IT IS BETTER TO BE BEAUTIFUL THAN TO BE GOOD, BUT IT IS BETTER TO BE GOOD THAN TO BE UGLY.

Mathangi Arulpragasam.

THERE IS NOTHING SO ANNOYING AS TO HAVE TWO PEOPLE TALKING WHEN YOU'RE BUSY INTERRUPTING.

Flera av mina vänner har bett mig åka hem. Två har sagt åt mig att jag måste åka hem omgående. Det är också vad jag helst skulle vilja göra. Men livet är fullt av plikter. Och för första gången i mitt liv ska jag fullfölja dessa plikter. En sak som inte är min plikt men något som jag ändå måste göra är att ta tjuren vid hornen. Det ska jag göra imorgon. Mitt liv i bilder:

I HEARD THE BELLS ON CHRISTMAS DAY; THEIR OLD FAMILIAR CAROLS PLAY, AND WILD AND SWEET THE WORD REPEAT OF PEACE ON EARTH. GOOD-WILL TO MEN.

Med en rädsla för att skriva saker jag ej bör eller vill, så skriver jag endast av mig i min ensamhet. Ser en början på en bok som ingen kommer vilja ge ut. Tills vidare, ger jag er en jullåt och en fin julbild på min familj som togs för många år sen. Låten hittar ni på länken HÄR.

I TRIED TO DROWN MY SORROWS, BUT THE BASTARDS LEARNED HOW TO SWIM, AND NOW I AM OVERWHELMED BY THIS DECENT AND GOOD FEELING.


IN THE END, WE WILL REMEMBER NOT THE WORDS OF OUR ENEMIES, BUT THE SILENCE OF OUR FRIENDS.

Iphone envisas fan med att göra om mina ord hela tiden. Hela tiden. Det stör mig.

LET HER TREAT YOU LIKE A CRIMINAL, SO YOU CAN TREAT HER LIKE A PRIEST. GIRLS FORGIVE MY HUMAN MIND, GIRLS FORGIVE ME ONE MORE TIME. NEVER TELL THE ONE YOU LOVE THAT YOU DO, SAVE IT FOR YOUR DEATHBED. AND DO EVERYTHING SHE'D NEVER DO.

När jag mår bra skriver jag inte. Det är som att min kreativa sida, skuggas av min lycka. Och i skugga växer inget. Det är en balans av personligt och ekonomisk välstånd, samt med en oro. Tillsammans bildar de en sorts romantisk melankoli. Jag är mer deprimerad än vad jag egentligen är. Jag är deprimerad på ett bra sätt. Jag identifierar mig med musik, jag identifierar mig med texter och jag identifierar mig med filmer. Och jag skriver. Ibland bra, ibland skit. Men jag gör det och jag trivs med det. Min kreativitet, kräver skugga sol och tårar för att växa. Den senaste månaden, har jag haft den balansen jag beskrivit ovan. De senaste dagarna, har jag tappat det. Jag har blivit, uppgiven och trött. Ledsen. Jag hör fortfarande texterna i musiken. Men det vackra i dess dysterhet gör mig inte glad. Jag famlar i mörkret. Jag vet ingenting om det som är det viktigaste i mitt liv nu. På onsdag vet jag kanske mer. Just nu är den minsta sortens lycka, endast en parentes i det jävla mörker som omsluter mig. Och i konstant mörker växer ingenting.

SO YOU THINK THAT MONEY IS THE ROOT OF ALL EVIL. HAVE YOU EVER ASKED WHAT IS THE ROOT OF ALL MONEY?

Större här.

THERE ARE PEOPLE IN THE WORLD SO HUNGRY, THAT GOD CANNOT APPEAR TO THEM EXCEPT IN THE FORM OF BREAD.

Ikväll vankas det herrmiddag. Trerätters, med en mycket experimentell förrät signerad mig. Till allt inmundigas Norges bästa öl, Borg. Vi hade helst druckit en vit Nya Zelends chardonnay till förrätten, en årgångs Penfolds till varmrätten och någon Riesling till efterrätten. Men Borg får duga. Mer än så har jag inte. Eller lite till. 

MOST PEOPLE ARE OTHER PEOPLE. THEIR THOUGHTS ARE SOMEONE ELSES OPINIONS, THEIR LIVES A MIMICRY, THEIR PASSIONS A QUOTATION.

Det här är allt jag bjuder på idag.

WE SAY THAT SLAVERY HAS VANISHED FROM EUROPEAN CIVILIZATION, BUT THIS IS NOT TRUE. SLAVERY STILL EXISTS, BUT IT APPLIES ONLY TO WOMEN AND ITS NAME IS PROSTITUTION.

Häromdagen såg jag en dokumentär om prostitution i Tyskland. I Köln ligger en bordell belägen i ett hus på tolv våningar. Med hundratjugo prostituerade, åttio anställda och ca tusen kunder per dag. I Tyskland är detta lagligt och det betalas skatt på det hela. Dokumentären heter 'Som en Pascha' och i den får vi följa en svenska dokumentärfilmare som intervjuar män som är kunder på bordellen, kvinnor som säljer sig på bordellen, chefen för bordellen och andra anställda. Jag är emot all sorts prostitiution. Man exploaterar den som säljer sig, man eller kvinna. Jag är övertygad om att i alla fall av människor som säljer sig, så skulle de hellre vilja tjäna sina pengar på annat sätt. Det är påtvingat. En exploatering och ett förtryck. Jag tycker det räcker som argument, men jag har fler. Det argument som flera av de intervjuade använder sig av är för mig helt befängt och utom denna värld. Flera påstår att de gör världen en tjänst. För skulle inte deras tjänster finnas skulle män istället vara tvungen att våldta. Va?! Vem i sina sinnens fulla bruk kan påstå att mannen är så kåt att han inte kan stå emot lusten att knulla? För det första finns inte den driften hos män. Skulle den finnas så är det en mix av arv och miljö. Och detta är sjuka människor som bör få hjälp. Inte ett ställe att gå till för att leva ut sina "behov". För det andra, om det behovet finns. Hur fan kan det inte duga med att onanera? Jag är sjukt bra på att runka. Jag har tränat halva mitt jävla liv. Dokumentären är inte så värst bra, men man blir berörd av den. Så många människors bittra öde och sjuka värderingar. Den är hur som helst intressant. Den är tyvärr borttagen från SVT Play då den innehåller en dela grova scener. Men den finns att ladda ner på en olaglig sida nära dig.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0