WE TEND TO FORGET HAPPINESS DOESN'T COME AS A RESULT OF GETTING SOMETHING WE DON'T HAVE, BUT RATHER OF RECOGNIZING AND APPRECIATING WHAT WE DO HAVE.
Natten mellan fredag och lördag slog något slint i huvudet på mig. Allt tyder på det. Från att ha gått runt med en sinnesstämning som påminner om ett spöregn på en kyrkogård, har jag bytt till det motsatta. Om det var min nyktra fredag tillsammans med berusade vänner, eller om det var att få höra det jag redan hört ytterligare tio till femton gånger vet jag inte. Vaknade upp lycklig gjorde jag oavsett. Att vara glad skrämmer vettet ur mig. Känns som att min hjärna spelar mig ett spratt för att sen attackera med ångest nog för en heroinist på avgiftning. Jag är en Zeppelinare formad till tusen regnbågar och skrattande barn, i väntan på ett Blitzkrieg av historiska mått.
Eller så är jag bara glad. Jag lider för tillfället av en otroligt sund dygnsrytm och ett behov av att röra på mig som jag inte känt på ett halvår. Jag blir bjuden på mat, jag bjuder på mat och personer i min omgivning smittar mig på samma sätt som jag hoppas att jag smittar dom. En rolig lördag och en trevlig söndag med en gammal vän var startskottet på det här välmåendet. Ber till all världens ateister att det håller i sig.
Kommentarer
Trackback
