I HAVE ISSUES WITH ANYONE WHO TREATS FAITH AS A BURDEN INSTEAD OF A BLESSING. YOU PEOPLE DON'T CELEBRATE YOUR FAITH; YOU MOURN IT.
"Life is nothing more than a series of moments." Jag tror det är i filmen Dogma någon säger det. Möjligen Rufus den trettonde lärljungen som dessutom var svart. Kan väl se det som ett välfunnet citat och jag kan se det romantiska i det. Mitt motto jag lever efter är rätt likt, fast ändå inte. Känn på; "Livet är inget mer än en serie besvikelser." Cyniker? Ja. Jag har hittills endast velat befatta mig med "nästan cyniker", eller kanske "blivit mer cynisk." Jag tänker över om jag sjunker längre ner i cynismen. Det kan bero på att jag haft söndag tre dagar irad. Det kan bero på att jag var på resande fot hela dagen igår och att göra nödvändiga resor får mg att tappa livsgnistan. Det kan också bero på att det är fantastiskt väder i min hemstad, men där jag befinner mig regnar det misär. Och vatten. Det kan bero på att jag de senaste tre dagarna har sett sex filmer och jag hatade samtliga. Det skulle kunna bero på att jag hade de bästa fyra dagarna, jag haft på säkert två år förra veckan, och jag precis kommit ner från den trippen av glädje. High on life för första gången i mitt liv. Jag hade fyra dagar då jag var konstant lycklig. Även de stunder då jag umgicks med det som en gång var mitt, och den gången suttit "ring side" vid och sett det glida ur mina händer. Och nu igen sitta vid "ring side" och se det glida in i någon annans händer. Så var jag lycklig. Rent rationellt kanske jag inte borde ha känt så men det gjorde jag.
När jag då ser till det jag skrivit ovan. Cynism betyder så vitt jag vet att vara likgiltig. Till allt. När är jag likgiltig då? Inte när jag klagar på vädret. Inte när jag ligger hema ensam tre dagar irad och tänker livet ur mig. Inte när jag hatar sex av sex filmer. Inte när jag mår dåligt av att resa. Det enda som kan likna cynism är hur jag den senaste tiden tänkt på min före detta flickvän och allt omkring henne. Helt likgiltig. Om det är cynism eller en försvarmekanism vet jag inte. Det jag vet är att, det jag inte kände då. Det har jag känt idag. Och vad jag känner om det vet jag inte. Det jag vet är att någon cyniker är jag inte. Det jag vet är att jag är rädd. Det är två saker som gör mig rädd. Att vara likgiltig till vissa känslor. Eller att känna de känslorna. Vilket som skrämmer mig mest kan jag inte svara på. Önskar att jag slapp vara rädd för båda.
När jag då ser till det jag skrivit ovan. Cynism betyder så vitt jag vet att vara likgiltig. Till allt. När är jag likgiltig då? Inte när jag klagar på vädret. Inte när jag ligger hema ensam tre dagar irad och tänker livet ur mig. Inte när jag hatar sex av sex filmer. Inte när jag mår dåligt av att resa. Det enda som kan likna cynism är hur jag den senaste tiden tänkt på min före detta flickvän och allt omkring henne. Helt likgiltig. Om det är cynism eller en försvarmekanism vet jag inte. Det jag vet är att, det jag inte kände då. Det har jag känt idag. Och vad jag känner om det vet jag inte. Det jag vet är att någon cyniker är jag inte. Det jag vet är att jag är rädd. Det är två saker som gör mig rädd. Att vara likgiltig till vissa känslor. Eller att känna de känslorna. Vilket som skrämmer mig mest kan jag inte svara på. Önskar att jag slapp vara rädd för båda.
Kommentarer
Trackback
