FRITIDSFÖRVALTAREN

Jag ligger ensam i ett rum som i en fastighetsannons skulle beskrivas som typ mysigt. Jag skulle beskriva det som temporärt, och idag ensamt och tomt. Jag ligger och lyssnar på Elliot Smith och skulle, om det inte var för vänner i facebook-chat, kallas suicidal. Jag kan inte sova, vet inte ens om jag vill sova. Jag ska upp och jobba om några timmar. Problemet med sömn har enligt mig två orsaker. Jag sov för mycket på dagen och min hjärna vägrar sluta tänka oönskade tankar. Min hjärna lindar in sig i tankebanor som jag inte vill tänka på. Är just nu, otroligt sugen på att spela Needle in the Hay med nämnda Elliot Smith, ställa mig framför spegeln och med ett intensivt stirrande på mig själv i spegeln, raka av mig både skägg och hår. Men jag gör det inte.




För att flytta mina tankar från föremål A(Är egentligen hela scenarier, inte ett föremål.) till vilket jävla föremål som helst, fokuserar jag på gladare saker. Som att vinna stora summor pengar. Jag rättade bland annat min V75-bong från förra veckan. Jag vann inget och föremål A, kommer tillbaka och rör om i min hjärna. Jag tar nya tag och Jag ser vinnande pokerhänder i wsop. Jag ser en filmatisering av The Informers som är bra. Jag såg fiilmen idag för tredje gången och med boken i färskt minne slet filmen ut mitt hjärta, spottade på det, bajsa på det och mixa det med allehanda äckelheter. Förstår inte i min hela värld vad Easton Ellis tänkte på när han var med och skrev det manuset.

Fuck lida i det tysta. Vem fan vill lida i det tysta? Jag vill lyssna på Elliot Smith och The National och tycka fantastiskt synd om mig själv. Jag känner mig needy, jag känner mig som en toffel, jag känner mig ensam och jag tycker jävligt synd om mig själv. Ensam i tio dagar. Tio dagar. En evighet i tönt-tid. I needy-tid. Jag tycker synd om mig och jag vill att alla ska veta det. Jag vill fan att alla ska tycka synd om mig. Nu ska jag titta på The Darjeeling limited och tänka på det faktum att jag har en fantastisk pappa.