DAYS OF ABSENCE, SAD AND DREARY, CLOTHED IN SORROWS DARK ARRAY, DAYS OF ABSENCE I AM WEARY; SHE I LOVE IS FAR AWAY.
Tanken var att jag skulle börja pumpa ut lite inlägg, och låtsas som att jag inte vart frånvarande några månader. Men så tog jag en titt på besöksstatistiken. Så jag börjar såhär för att ge något sorts erkännande till de stackare som tittar till min blogg var dag. Men jag tänker fan inte be om ursäkt.
Jag känner en viss hemlängtan måste jag medge. Jag är alltså i Norge. Mitt hemland är Sverige. Jag saknar människorna, jag saknar materiella ting och jag saknar känslan av att vara hemma. Tryggheten. Det jag inte saknar är den jag var hemma sista åren. Jag vet inte till hur stor del jag har förändrat mig. Vill tänka att jag är förändrad. Första gången jag kände en hemlängtan var när jag insåg att jag inte träffat min bror på över en månad. Andra gången jag kände en hemlängtan var när min flickvän spelade en låt med Lars Winnerbäck. Denne Lars Winnerbäck. Jag känner en viss hatkärlek till Lars. När han släppte skivan, Söndermarken fick jag upp ögonen för honom. Inte just det albumet, men de tidigare. Jag såg han med Hovet i samband med turnén som följde skivsläppet av Söndermarken, på Blå tillsammans med mina föräldrar. Det är fortfarande en av de bästa livespelningar jag sett. Klubbspelningar analt omhändertar verkligen arenaspelningar. Mitt tycke för Lars höll i sig ända tills jag insåg att han är husgud till varje tjej mellan 20 och 35 år. Det äcklade mig till den mildra grad att jag tog helt avstånd från honom. Intresset för honom blommade aldrig upp igen, mycket tack vare att samtliga låtar han gjort de senaste åren har låtit likajävladant. Men fan. Jag respekterar ändå den dåren. Att han inte ger intervjuer och allt det där. Sånt älskar jag. men lyssna på hans musik, skulle jag aldrig göra frivilligt.
Tillbaka till innan jag börja raljera om Lars Winnerbäcks vara eller inte vara i mitt patetiska lilla liv. Min flickvän spelade låten "Tätort på en slätt". Jag räknar med att den handlar om Winnerbäcks födelsestad Linköping. Men den är fanimej aplicerbar på alla mellanstora städer söder om Gävle. Den låten fick och får för den delen mig att tänka tillbaka på varma vårdagar på min balkong tillsammans med mina vänner. En golfrunda med min familj på Torshälla golfklubb. En promenad över ån med en kasse i handen på väg mot Duvan. Gå genom Nyfors från Krongatan en sommardag. En uteservering på Nybrogatan. Ett stilla samtal med mina föräldrar. I juli är jag hemma i två veckor. Ser fram emot det.
Antar att rubriken kan vara förvirrande för vissa, vem Shakespere tänkte på när han skrev det vet jag inte. Den jag tänker på är hålan som är min hemstad. Eskilstuna.
Jag känner en viss hemlängtan måste jag medge. Jag är alltså i Norge. Mitt hemland är Sverige. Jag saknar människorna, jag saknar materiella ting och jag saknar känslan av att vara hemma. Tryggheten. Det jag inte saknar är den jag var hemma sista åren. Jag vet inte till hur stor del jag har förändrat mig. Vill tänka att jag är förändrad. Första gången jag kände en hemlängtan var när jag insåg att jag inte träffat min bror på över en månad. Andra gången jag kände en hemlängtan var när min flickvän spelade en låt med Lars Winnerbäck. Denne Lars Winnerbäck. Jag känner en viss hatkärlek till Lars. När han släppte skivan, Söndermarken fick jag upp ögonen för honom. Inte just det albumet, men de tidigare. Jag såg han med Hovet i samband med turnén som följde skivsläppet av Söndermarken, på Blå tillsammans med mina föräldrar. Det är fortfarande en av de bästa livespelningar jag sett. Klubbspelningar analt omhändertar verkligen arenaspelningar. Mitt tycke för Lars höll i sig ända tills jag insåg att han är husgud till varje tjej mellan 20 och 35 år. Det äcklade mig till den mildra grad att jag tog helt avstånd från honom. Intresset för honom blommade aldrig upp igen, mycket tack vare att samtliga låtar han gjort de senaste åren har låtit likajävladant. Men fan. Jag respekterar ändå den dåren. Att han inte ger intervjuer och allt det där. Sånt älskar jag. men lyssna på hans musik, skulle jag aldrig göra frivilligt.
Tillbaka till innan jag börja raljera om Lars Winnerbäcks vara eller inte vara i mitt patetiska lilla liv. Min flickvän spelade låten "Tätort på en slätt". Jag räknar med att den handlar om Winnerbäcks födelsestad Linköping. Men den är fanimej aplicerbar på alla mellanstora städer söder om Gävle. Den låten fick och får för den delen mig att tänka tillbaka på varma vårdagar på min balkong tillsammans med mina vänner. En golfrunda med min familj på Torshälla golfklubb. En promenad över ån med en kasse i handen på väg mot Duvan. Gå genom Nyfors från Krongatan en sommardag. En uteservering på Nybrogatan. Ett stilla samtal med mina föräldrar. I juli är jag hemma i två veckor. Ser fram emot det.
Antar att rubriken kan vara förvirrande för vissa, vem Shakespere tänkte på när han skrev det vet jag inte. Den jag tänker på är hålan som är min hemstad. Eskilstuna.
Kommentarer
Trackback
