THE MEANING OF LIFE IS CONTAINED IN EVERY SINGLE EXPRESSION OF LIFE. IT IS PRESENT IN THE INFINITY OF FORMS AND PHENOMENA THAT EXISTS IN ALL OF CREATION.

Rubriken är ett citat av den framlidne Michael Jackson. Jag skulle tolka detta flummiga och förmodligen drogframkallande citat, som att han menar att allt man gör har en stor betydelse i livet. Att allt man gör är meningen med livet. Jättefin lilla Micke J. Igår valde jag helt själv att se på den så kallade dokumentären This is it. Som filmades under repetitionerna till hans kommande konsertserie i London. Intressant tänkte jag, då han dog innan han hann påbörja dessa konserter. Innan ni börjar påstå att jag är är känslokall, har dålig musiksmak, inte förstår mig på musik, inte i hela världen kan förstår mig på en plågad själ och allt annat skit fanatiker hittar på. Så, vill jag berätta att min första skiva någonsin var Micheal Jacksons Dangerous. Jag har lyssnat väldigt mycket på all hans musik. Men kan inte kalla mig ett fan.
Nu till det jag ville säga. This is it är den överlägset sämsta musikdokumentär jag har sett i hela mitt liv. Jag var uppriktigt arg från första minut. Vilket jävla skit. Det börjar med att vi får se några minuter kämpa livet ur sig för att pressa fram en tår som någon sorts hyllning. Under filmens två timmar är det de enda intervjuer man får se. Resten är foto på repetitioner inför konserten. Kanske man får höra lite skön live musik och se lite dans. Nej. De första låtarna slaktar Michael genom att bara sjunga de orden som passar honom. Och hans dans är en skugga av dess forna jag. Man ser att han har det i sig men sen har lagt på en sorts finsk stelhet i dansen. Den är inte klädsam. Den enda behållningen i dokumentären är att musikerna är bra och att dansarna är bra. Då och då glänser Michael till och då är det magiskt. Men samtidigt vill man bara blunda. Människan ser ju ut som en blandning mellan Willy Wonka och Pengvinen i Batman. Fast brutalt misshandlad och ihoplappad. Det den här dokumentären gör mig bara arg på Michael.
Läs citatet i rubriken igen. Allt man gör återspeglar en. Det jag stör mig på är dessa som lyssnat sporadiskt på hans musik men är helt förstörda när han går och dör. Som att det var en överraskning liksom. Ser det som ett mirakel att han överlevt så länge i sin överkonsumtion av såväl kroppsdelar som annat skräp. Det folk också glömmer är att han vid flera tillfällen köpt sig fri då barn påstått att han supit ner dom med vin och antastat dom. Plus liknande fall. Om allt men gör är meningen med livet borde detta vara en viktig del. Han har gjort en del för musiken, visst. Men han har gjort skit mot små barn också. Det kommer jag aldrig glömma. Kommer därför aldrig hylla han som någon stor man heller. Du är inte kung fören du har allt. Det hade inte Michael. Han hade bara musiken och några danssteg.
Sen är det mycket tragiskt att denna dokumentär ens kommer ut. Inte bara för att den är fruktansvärt dålig och intetsägande, utan för att det inte var Michaels val eller önskan. Förstår jag det hela rätt var detta bara en dokumentation som skulle in i Michaels personliga bibliotek. Istället faller rättigheterna över tills hans dödsbo. Hans giriga, panka släktingar. Samma människor som har låter skvallertidningar bjuda över varandra för en intervju med dom. Michael Jacksons liv är för mig bara en tragedi. En pojke som växte upp för fort och någonstans på vägen blev pedofil. Däremellan gjorde han förbannat bra musik. Men jag önskar att det var någon annan som gjort den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0