DID YOU KNOW THERE ARE MORE PEOPLE WITH GENIUS IQ's LIVING IN CHINA THAN THERE ARE PEOPLE OF ANY KIND LIVING IN THE UNITED STATES?
Jag kom precis hem till Bakerstreet efter att ha sett The Social Network. Mark Zuckerberg, Eduardo Saverin, bröderna Winklevoss, Sean Parker, Ben Mezrich, Aaron Sorkin och David Finchers oäkta jävla barn. En bukkake över Jesse Eisenberg och Andrew Garfield, och nio månader senare föddes denna smått fantastiska filmskapelse. De två sistnämnda som spelar rollerna nr 1 och nr 2, bär denna film på sina axlar. Ser nästan inga gränser för deras potential. Efter att ha sett Andrew Garfield i Boy A och The Imaginarium of doctor Parnassus, var jag övertygad att denna man kommer gå mycket långt. Att han sen är med i filmatiseringen av Kazuo Ishiguro's fantastiska bok Never let me go, gör mig än mer övertygad om hans nuvarande och kommande storhet. Att han sen tackar ja, till att spela Spindelmannen är väl kanske en plump i protokollet, men ingen regel utan ett undantag. Eller så är det bara ett sundhetsteckan. Killen gillar para. Sen har vi denna Jesse Eisenberg. Jag känner mig som en vän till honom. Jag har pushat hårt för den mannen. Från The Squid and the whale till The education of Charlie Banks, som jag såg samtidigt som en vän. Inte på samma ställe men vi tittade samtidigt på den. Han hos sig, jag hos mig. Han tyckte då att Eisenbergs prestation i den lämnade mycket att önska. Vänta sa jag. Han är nästa stora. För att tala klarspråk så känner jag mig nästan ensam ansvarig för hans framgång. När Eisenberg sen gjorde Adventureland var han uppe där bland de stora. Och han kommer stanna där.
Jag tycker att filmen var bra. Väldigt bra. Det är ett stycke fascinerande jävla samtidshistoria. Det Sorkin och Fincher gjort ihop, ger mig en känning av att de som säger att alla är goda innerst inne kanske är det. Men det sitter fan långt inne hos de flesta när det luktar grönt. Jag får Bret Easton Ellis-vibbar av stämningen. Vet inte riktigt vad det är som får mig att känna det, antar att det är pengarna, college-miljön och de här människornas vilja att kliva över lik för ett erkännande. För pengar. För att få det som man har rätt till. Det är girighet, hämnd och en evig önskan om erkännande förpackat i ett snyggt paket. I ett svagt filmår var det en välkomnad film. Jag lämnade biografen med förväntningar fyllda och en nyfikenhet på att veta mer om denna historia. Satte mig vid datorn och efter att först loggat in på The Facebook, beställde jag boken The Accidental Billionares.
Jag tycker att filmen var bra. Väldigt bra. Det är ett stycke fascinerande jävla samtidshistoria. Det Sorkin och Fincher gjort ihop, ger mig en känning av att de som säger att alla är goda innerst inne kanske är det. Men det sitter fan långt inne hos de flesta när det luktar grönt. Jag får Bret Easton Ellis-vibbar av stämningen. Vet inte riktigt vad det är som får mig att känna det, antar att det är pengarna, college-miljön och de här människornas vilja att kliva över lik för ett erkännande. För pengar. För att få det som man har rätt till. Det är girighet, hämnd och en evig önskan om erkännande förpackat i ett snyggt paket. I ett svagt filmår var det en välkomnad film. Jag lämnade biografen med förväntningar fyllda och en nyfikenhet på att veta mer om denna historia. Satte mig vid datorn och efter att först loggat in på The Facebook, beställde jag boken The Accidental Billionares.
Kommentarer
Trackback
