NEVER BE AFRAID TO TRY SOMETHING NEW. REMEMBER, AMATEURS BUILT THE ARK. PROFESSIONALS BUILT THE TITANIC.
En sommar för åtta år sedan såg en dokumentär om LSD och Ken Kesey. Blev i samma ögonblick kär i Hippiekulturen och så småningom nådde kärleken sin klimax då jag köpte denna film om Woodstock-festivalen. Woodstock som var en stor hyllning till framförallt frihet, men självklart också musiken. Den tidens största samlades inför en publik som uppskattades, skulle bestå av ca tjugo tusen personer, men slutade på runt en halv miljon besökare. Det var inte så att folk betalade. Arrangörerna öppnade dörrarna för alla. Tror inte världen skådat den mängd kärlek som fanns samlad där, varken förr eller senare. Tror heller inte världen skådat den mängd droger som fanns samlad där heller. Hurvida det spelade in på den mängd kärlek som fanns där låter jag vara osagt.
En av mina absoluta favoritregissörer är Ang Lee, mannen som skapade den oerhört vackra Brokeback Mountain. Som han också mycket välförtjänt fick en Oscar för. Har gjort en film som heter Taking Woodstock. En sorts drama/komedi om hur det kom sig att festivalen hamna där den hamna. Även om trailern inte ger mig rysningar kan jag inte låta bli att få en mindre erektion av bara tanken på filmen. Dessutom är Emile Hirsch med i den. Bara en sån sak.
Ur Woodstock, Dokumentären:
Interviewer: What do you think about the kids?
Police Officer: From what I've heard from the outside sources for many years I was very, very much surprised and I'm very happy to say we think the people of this country should be proud of these kids, not withstanding the way they dress or the way they wear their hair, that's their own personal business; but their, their inner workings, their inner selves, their, their self-demeanour cannot be questioned; they can't be questioned as good American citizens.
Interviewer: That's kind of surprising coming from a cop.
Police Officer: [smiling] I'm not a cop, I'm the Chief of Police.
Vi föddes för sent mina vänner. Alldeles för sent.
aldrig försent att äta lsd, starkare lappar nuförtiden än på woodstock och sig själv som ända sällskap räcker gott. men vågar du det? Vågar du få sådana perspektiv på saker och ting att du kanske ger upp hela ditt liv för en tanke du spånat på trippad. Trött på medelklasskids som förskönar massa drogdokumentärer men som själva inte varit i närheten av vare sig kokain eller lsdtrippar. som sitter hemma i soffan med en systembolagsinhandlad öl och tycker det ser så himla mysigt ut på woodstock.. Festivaler där 1000tals människor är drogade och då främst på lsd är enkla att hitta även nu.
Jag har inga som helst planer på att testa lsd. Kommer aldrig göra det. Att människan är fascinerad av någon främmande kultur och tidsperiod eller något "farligt" är knappast något nytt. Medelklasskid eller inte. Jag hyser en stor fascination för krig, seriemördare och förmögna jävlar. Det betyder inte att jag kommer stödja ett krig, mörda folk eller bli rik.
Men kriga vill man ju knappast, mörda vill iaf inte jag göra och rik blir jag nog aldrig heller. Men att käka syra är väldigt enkelt och egentligen inget farligt. En klyscha men som faktiskt är sann även om jag själv aldrig kommer trippa igen är "den som inte trippat har inte levt". Du som bor i Eskilstuna har ju tillgång så att säga...
Jag må vara tråkig, men jag tror jag hoppar över syran. High on life sattsäga...
