WE CAN'T SOLVE PROBLEMS BY USING THE SAME KIND OF THINKING WE USED WHEN WE CREATED THEM.
Lite dystert just nu. Känns som att problemen staplas på varandra värre än en i djupt grävd grop i Bosnien, runt mitten av nittiotalet. Eller problem är det inte egentligen. Mer brist på lösningar. Brist på handlingskraft. Det är just där skon klämmer. Bristen på handlingskraft. Har aldrig haft någon. Håller tummarna för att jag en dag vaknar upp med en sån.
Någonstans mellan Weeds-missbruk. Serien då. Och pokerspel. Samt sömn oortodoxa tider, har jag börjat se framåt. Någon sorts framtid börjar ta form i horisonten. Än så länge är det bara någon suddig klump, som om man lyssnar riktigt noga avger ett tyst hånskratt. Den hånskrattande klumpen är förmodligen jävligt klar och tydlig om ett år. Och istället för ett hånskratt hoppas jag på ett välkomnande leende.
Äh! Vem fan försöker jag lura? Gillar rubriken i varje fall. Han var smart Einsten.
