FRITIDSFÖRVALTAREN

Spelade poker idag. Spelade några bord Omaha. Spelar tightare än vanligtvis och bygger bra. Är bra upp när jag förlorar nån coinflip och nån 60/40. Tappar således en stor del av mitt plus. Här händer det något kemiskt i kroppen. Någon kompott av aggression, uppgivenhet och sorg. Jag börjar spela sämre. Ser floppar med marginella händer ur position. Tio minuter senare är jag mycket back istället. Jag stänger ner klienten, går ut på balkongen. Sparkar med full kraft in i balkongräcket och bryter förmodligen foten. Känner mig dum. Det här var ju inte vad jag ville. Den där kompotten av känslor rör om i min hjärna och får mig att tro att mina beslut är riktiga. Det är dom inte. Jag går tillbaka och går igenom mina händer de sista 20 minuterna. Enda gångerna jag spelade bra var när jag la mig preflop. Jag ville ju väl. Gick ej väl.

När jag några timmar senare tittar på de stora pojkarna spelar kort känns det lite bättre. Nya stjärnan Isildur1 på Full tilt var inne och spela. För att göra en lång historia kort så dök han upp från ingenstans för någon månad sen och spelade mot de bästa och vann mot de bästa. Han är flera miljoner dollar plus i november. Han är duktig med andra ord. Han spelade idag mot Brian Townsend. En duktig spelare. De spelar cirka 1000 händer och Isildur1 förlorar ca 1,1 miljoner dollar, på strax över en timmes spel. Då lämnar Brian Townsend. Isildur1 blir hit 'n run:ad. Fittan Brian Townsend gör en hit 'n run. Kan tänka mig Isildur1s ilska. Då känner jag att min session imorse inte var så farlig.