FRITIDSFÖRVALTAREN

För många, många år sedan föddes två pojkar, Adam och Leo. Deras mammor var nära vänner och de två barnen växte upp tillsammans. De lekte sig genom barndomen och när de började skolan satt de bredvid varandra. När de blev äldre byggde de varsitt hus i samma del av staden och där flyttade de in med sina familjer. De var oskiljaktiga, Adam och Leo.
     En dag berättade Leo att han skulle åka till en annan stad där han hade fått ett fint arbete. Båda var bedrövade, men Adam förstod att det var svårt för Leo att tacka nej, eftersom det nya arbetet innebar en fantastisk möjlighet för honom att lära sig nya saker.

Så Leo flyttade, men innan de skildes åt bestämde de att de varje år skulle åka och hälsa på varandra. Efter ett år kom Leo hem igen och de båda kände att, trots avståndet var de fortfarande bästa vänner. Året efter åkte Adam till Leos stad och återigen fick de uppleva den fantastiska vänskapen. Nästa år var det Leos tur att åka, men han hade så mycket att göra att de bestämde att de skulle ses året efter istället. Men när det var dags upptäckte båda att de inte hade tid att besöka varandra. Så åren gick. De saknade varandra, men träffades inte.
     När tio år hade gått bestämde sig Leo för att det var hög tid att besöka den gamle vännen, så han reste till Adams stad. Men under dessa år hade det växt fram fiendeskap mellan de två städerna och innan Leo kom fram till Adams hus greps han av två vakter som spion. Han fördes till fängelset och under den rättegång som följde dömdes han till döden. Adam kom till sin väns rättegång och när domen avkunnades grät han. Leo stod framför domaren och sa att han bara hade en enda önskan, nämligen att han skulle få resa hem till sin familj och besöka dem en sista gång innan han dog. Han lovade att han skulle vara tillbaka efter en vecka. Domaren skrattade och sa att han inte var dum - naturligtvis skulle Leo aldrig komma tillbaka om han fick resa iväg. Då reste sig Adam och sa att han skulle ta Leos plats, och om Leo inte kom tillbaka skulle de få avrätta Adam istället. Domaren tittade på Adam och sa om han var så godtrogen kunde han få fängslas i Leos ställe och bli avrättad om Leo inte kom tillbaka inom en vecka.

Så Leo reste iväg och Adam tog hans plats i fängelse. Dagarna gick utan att Leo dök upp. Till slut var avrättningsdagen inne och domaren kom till fängelset för att hämta Adam. Han hånade honom och sa att Adam var den mest godtrogna människa han någonsin mött. Men Adam bara log och sa att han litade på sin vän. Så fördes Adam till torget där avrättningen skulle ske. Massor av människor hade samlats för att se på. Återigen frågade domaren Adam om han inte ångrade sig och Adam svarade att han hade förtroende för sin vän. Domaren skakade på huvet och sa till bödeln att verkställa avrättningen. Just som de skulle sätta på Adam ögonbindeln klev Leo fram ur folkmassan och sa att han hade kommit tillbaka för att ta Adams plats. Han gick fram till Adam och kramade om honom. Sen tog han ögonbindeln och började sätta på sig den. Då stoppade domaren honom och sa att det inte behövdes. En sådan vänskap hade han aldrig sett i hela sitt liv och han upphävde därför domen. Hans enda önskan var att de två skulle lära andra människor vad äkta kärlek och medmänsklighet innebar. Folket jublade och snipp, snapp, snut så var sagan slut.